Hej kära bloggläsare!
Igår hade vi en ledig dag, det var söndag och det var den första dagen utan skola. I Italien går man nämligen i skolan även på lördagar, dock bara fram till kl ett.
Igår var också första dagen med sovmorgon. Det var skönt att äntligen få sova ut, det är så många nya intryck man fått den senaste veckan, så många nya ansikten och platser att ta in.
Jag vaknade inte förrän framåt kl ett, och steg inte upp förrän vid två. Jag började min dag med att äta en stor lunch med min värdfamilj och några av deras släktingar, vi åt en traditionell italiensk tortellinisoppa, rostbiff och stekt sparris. Maten man äter här är i sig inte jätteannorlunda gentemot Sveriges mat, skillnaden ligger i att man äter så mycket mer. Här äter man vid enstaka tillfällen, men mycket när man väl gör det.
Efter lunch satt vi och pratade i flera timmar, och först framåt halv fem gick jag och italienskan jag bor hos, Catarina, till den lokala parken för att träffa de andra från klassen. Nästan alla var där, och vi satt och pratade, solade och skrattade ikapp. Några hade även någon form av italienska kampsportspinnar med sig. Pinnarna var kanske 1,30 meter långa, med en röd del och en vit. Spelet i sig går ut på att man ska ta ut varandra genom att träffa den andras axel med rätt färg på pinnen. Har den andra personen sin röda del på pinnen framåt, måste även du ha det. Du måste då kasta upp pinnen och fånga den med rätt färg framåt, och man måste ha full kontroll för att inte tappa pinnen och samtidigt ha koll på vad den andra gör med sin pinne. Själv är jag alldeles för klumpig för att över huvud taget vara kapabel till att utöva denna typen av sport.
När klockan började dra sig mot åtta, begav sig jag och Catarina hem till hennes bästa kompis Anna för att hämta mat som Annas mamma lagat, och sen gick vi hem till en annan kille i klassen, Luca. Där åt vi tillsammans, jag och kanske 15 stycken från klassen, och bara satt och pratade. Gemenskapen som finns här är helt underbar, och alla italienare är väldigt välkomnande. Hela den här veckan har varit helt otrolig, här lever man livet man alltid drömt om, och jag känner redan att jag kommer sakna det när jag åker härifrån.
Just nu sitter jag och resten av den svenska klassen på tåget till Venedig där vi ska spendera dagen. Vi ska få en rundvandring i staden av en av de italienska lärarna, som bott där i åtta år, och vi ska tydligen få se platser som inte är typiskt ”turist-aktiga”. Jag ser fram emot dagen.
Ha det bra där hemma i Sverige, och fortsätt läsa bloggen!
Kramar från ett soligt Italien
Freja Mollberg