Känslor och tankar om Italien hittills.

Jag var otroligt nervös innan, det var nästan så jag inte ville åka, jag tror att man har svårt att tänka sig hur svårt det kan vara att bo hos någon familj man inte känner, samtidigt tror jag att många inte vet hur mycket man lär sig efteråt.
I början var det otroligt svårt och man ville bara hem, men allt blev bara bättre och bättre med tiden, allt har samtidigt gått mycket fort och man har fått se så otroligt fina platser och fått träffa så fina människor som man kanske aldrig kommer träffa mer efter att det här projektet är slut. Klassen har också tagit steget mot den ultimata klassen, som att alla ställer upp för varandra och det är verkligen ingen som är eller känner sig utanför över huvud taget.
Innan jag åkte till Italien så var mitt självförtroende för att prata engelska med andra människor väldigt lågt, men det har gått mycket bra, och teckenspråk är nog det bästa språket någonsin om jag tänker efter. Resan har hittills varit en otroligt bra erfarenhet både för psyket och av ren lärdom. Jag kommer åka hem från Italien som en ny människa som inte kommer vara rädd för att prata med andra människor och som en individ som tillhör SP1B.

/Fröken Blå