Och slutligen sitter vi här ändå. På väg hem. Stämningen här på bussen är lite dämpad, vi har lämnat en otrolig plats och är nu på väg till det verkliga livet igen.
Det känns aningen sorligt.
Även om det är ganska skönt att få komma hem till sitt, är det inte helt smärtfritt att lämna Italien. Vi var otroligt förväntansfulla inför resan, det var nog allas vår ljuspunkt i vardagen, och nu är den resan gjord. Men jag tror att de flestas förhoppningar har infriats. Vi har mött nya intressant människor, besökt inspirerande platser, fått uppleva andras traditioner och levnadsvanor, och vi alla har fått minnen för livet.
Vi har fått drömma oss bort lite grand.
Det jag nog kommer sakna mest är den otroligt kärleksfulla familj jag hamnade i. De välkomnade mig med öppna armar, och de har verkligen varit som en riktig familj för mig. Staden Ferrara har också varit helt underbar. Den har varit tillräckligt stor för att vara intressant, men samtidigt tillräckligt liten för att alla ska känna varandra. Jag har upplevt en gemenskap, de italienska ungdomarna emellan, som jag inte tror att jag kan hitta någonstans i Malmö. Även om vi pratar olika språk, kommer från olika länder, har skilda traditioner och religioner känner jag att jag kommit väldigt nära många nya människor. Här lever alla som en stor familj, ibland med problem, men framför allt med en stor kärlek till grund för all vänskap.
Jag kommer sakna det något otroligt.
Men resan är inte slut än. Vi har ett nytt äventyr som väntar framför våra fötter; när de kommer till oss. Även om det inte är lika spännande som att åka till ett annat land, är jag väldigt förväntansfull inför att ta in dem i våra liv. Nu är det deras tur att uppleva en ny plats, och vi kommer finnas där vid deras sida och uppleva det med dem.
Jag längtar redan.
/ Freja M, på bussen hem, Italien.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar